Kategorier
LSS Psykisk ohälsa

Replik till John Sjögren

I Signum skrev John Sjögren texten Satsa inte på dig själv som är ett slags analys av idéhistorikern Isabelle Ståhls artikel Till Pillrets försvar om medicinering av depression och den ökande psykiska ohälsan.

Förminskning?

Det stora problemet med artikeln är att den förminskar psykisk ohälsa till att bara vara andliga problem med Jungs förklaringsmodell. Att bara förminska det till detta fungerar inte då alla svenskar, kristen som ickekristen drabbas någon gång i livet av depression. Denna förminskning är farlig och riskerar att sätta riktigt sköra människor på pottkanten. Varför vi har ett ökat antal kända fall av psykisk ohälsa beror ju naturligtvis på att vi har andra diagnosverktyg idag än för 100 år sen.

Depression som flyktväg?

Ståhl hävdar att

”I en prestationsfixerad tid där det mesta är upp till individen blir depressionen en utväg”

Jag vill säga utifrån mina egna erfarenheter att depressionen aldrig varit något val. För mig är depressionen något som jag drabbats av till och från sedan 12 års ålder och den djupaste hade jag strax efter 20. Det är inget jag valt, hade jag kunnat välja hade jag ju självklart valt att vara utan dessa episoder av kompakt mörker. Vi väljer inte vår psykiska ohälsa, den väljer oss. Detta citat är mycket trivialiserande och jag har människor i min omedelbara bekantskapskrets där depressionen varit ett nålsöga från att släcka livet.

Men egenviljan då?

Sjögren skriver dessutom att

”ett av problemen är att vi har gjort oss själva till huvudpersoner i våra egna liv.”

Men är det det? Inte som jag ser det. Inte om man ser det utifrån den danske filosofen Sören Kierkegaards ord i Börge Rings tolkning ”Väljer inte jag, Har jag ändå valt att andra tar mitt val ifrån mig”. Därför att om vi inte gör valen kommer någon annan göra det åt oss. Men att bara skylla det på prestationssamhället blir också fel vilket författaren gör. Jag skulle verkligen vilja rekommendera John Sjögren att lyssna på Christian Dahlströms intervju med Marie Åsberg i två delar (del 1 och del 2) som ägnat hela sin forskarkarriär åt depression.

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *