2022 blev överraskningarnas år. Att vi skulle få ett soloalbum från Joakim Berg är ju bland det mest otippade som skulle kunna hända.
Joakim skriver, likt under Kent eran texter som är väldigt djupa. Soundmässigt är det dock mer elektroniskt, lite som Röd av Kent där Familjen var med på ett hörn. Bitvis nästan lite synthpop, Depeche mode ligger inte långt borta.
”Barn av vår tid, vi är osynk, vår ironi (stod alltid i vår värld)
Barn av vår tid – Joakim Berg
Champagne på is, en sista drink, barn av vår tid (det vi inte längre är)
Det som var vi, blev bara död magi, ett förlorat krig (stod alltid i vår värld)
Barn av vår tid, en sista drink, för allt (det vi inte längre är)”
Ett slags besök i vuxenblivandet för Joakims generation. Samtidigt blandas detta med nutid – något han gjorde redan i Columbus från skivan Tillbaka till Samtiden .
”Stockholm vaknar långsamt
Columbus -Joakim Berg
På droger och på sorg
Snön hyr ut sin oskuld
till hela Kungsholms torg
Det känns som när jag kom hit
way back in 93
en ynklig rad av fotspår
En okänd kontinent”
Detta måste vara det mest spännande albumet jag hört textmässigt på länge. Jag hoppas verkligen på fler soloalbum.