I dagens UNT under rubriken En svag röst tystas skriver Elin Lindberg om hur Radio Fyris hindrats från att göra intervjuer på en konferens om sex och samlevnad arrangerad av FUB, Föreningen Kulturparken med medel från Allmänna Arvsfonden.
Jag är föredetta deltagare på Radio Fyris. Det var en fantastisk tid där vi bland annat lyckades få den lilla dagersättningen höjd till bland de högsta i landet. Nu har tjänstemännen lagt bandet på och hindrat intervjuer på en Arvsfondsfinansierad konferens.
Att inte låta yttrandefriheten råda, det är en inskränkning av de mänskliga rättigheterna. Det är med djup sorg jag läser detta som före detta deltagare men också vän till Radio Fyris. Att politiker vill tysta en en av de viktigaste rösterna i LSS sverige i ett så viktigt ämne som Sex och samlevnad är otroligt hemskt. Tjänstemännen i Vård och Omsorg, Uppsala kommun vill helt enkelt sätta kyskhetsbälte på människor med funktionshinder. Det som är mycket anmärkningsvärt är att man är så rädd för vad deltagarna tycker. Man är delvis kvar i en mycket gammal omvårdnadstanke där en don’t ask – don’t tell mentalitet verkar råda. Den ligger kvar i de institutionsbaserade värderingar som borde lagts på skrothögen i samband med LSS lagen och Psykiatrireformens införande 1994.
Jag hoppas på att Radio Fyris tillåts vara det vi alltid varit, en påverkande röst för förbättring av livssituationen för människor med olika funktionshinder. Jag blir mörkrädd av dessa tjänstemäns otroligt subjektiva agerande.
Det verkar behövas en visselblåsar och internutredningsfunktion inom LSS likt den Skatteverket inrättat.
Här kan man läsa beslutet i sin helhet från Justitiekanslern