Joel Halldorf skrev i Expressen en essä om en religiös uppväxt. Jag skrev följande på hans facebooksida:
Så är det. För det var i kyrkan jag inte utsattes för mobbarna. Läger i andra städer med andra ungdomar som gillade mig för den jag var (nördig redan då). Det fanns en frihet att vara sig själv, även om bristen av jämnåriga var påtaglig så fanns där en enorm värme i det lilla kapellet.
Andreas Lindholm 2020-07-27
Jag uppfattade aldrig min pastorsbarnsuppväxt som ett fängelse. Kyrkan och församlingen och tanterna och farbröderna var en särskild trygghet. När skolan kändes som ett fångläger så var kyrkan friheten. En frihet där ingen fråga var oviktig. Sitta och dela livet klockan tre på morgonen i en skolkorridor någon annanstans i en annan stad.
Jag blev kvar i kapellet men tron växte, djupnade och utvecklades mycket genom dels mina studier i teologi och inte minst genom att jag kom in i den otroligt helande gemenskapen i Tro och ljus.
Minnena kommer tillbaka från mitt dop i Augusti 1999, det var min far som döpte mig. Eld och arv.