Kategorier
kulturjournalistik

Renegater av Klas Östergren

Jag började läsa Klas Östergren efter att ha läst boken som gavs ut med texter om bandet Kent, där Joakim Berg nämner boken Ismael som viktig för bandets texter. Jag minns hur tagen jag var av Gentlemen, starten på trilogin om bröderna Morgan.

Renegater är avslutningen på trilogin om Henry Morgan, som började i Gentlemen och fantomerna, som nu avslutas i Renegater. Den börjar på Österlen och slutar någonstans i Norrbotten. Samtidigt kommenteras även Sydafrikafiaskot och bråket kring Kulturprofilen och Svenska Akademin där författaren varit ledamot.

Jag vet inte riktigt var jag ska placera denna bok. Det tog mig över ett halvår att läsa den på grund av dess tjocklek, 746 tätskrivna sidor. Östergren som annars har ett ganska rappt sätt att berätta på är i den här boken i ett helt annat tempo med tre skilda berättelser som jag inte riktigt klurar ut hur det hänger i hop alltid. Jag känner mig lite tudelad. Samtidigt kan det vara så att den åldrande Henry är närvarande i dessa affärer? Jag är inte helt säker på det. Men det är bara en tolkning som så mycket annat när man skriver om litteratur.

Men helheten då?

Jag skulle uppskatta att Herr Morgan är cirka tio till femton år äldre än Östergren. Detta kan uppfattas, framförallt då han turnerat som jazzpianist i Europa runt 1960-talets mitt. Från en luguber lägenhet på Hornsgatan 29C till en större gård på Österlen. Det är en värdig avslutning på hela trilogin. En mycket läsvärd men tjock bok. Jag fascineras av att så tydligt se kopplingen till hur Sverige blivit som det blitt från Gentlemen till Renegater.

Kategorier
Allmänt kulturjournalistik

Snedtänkt – Kalle Lind

Jag har med stor förtjusning följt podcasten Snedtänkt och dess programledare Kalle Linds förehavanden. Han kom 2018 ut med boken SnedtänktBoken som handlar om det som inga andra böcker handlar om.

Detta är min andra bok som jag läser av denne mångsysslare i kulturbranschen. Den första: 88 böcker du inte behöver läsa var otroligt rolig och charmig i stil med Herr Drycks bok Katastrofala Skivomslag baserad på bloggen med samma namn. Att jag dessutom råkar äga ett par stycken av dessa 88 böcker varav en, Byråkrater Berättar med personlig dedikation från författaren får ses som en marginaldetalj i sammanhanget. Jag delar också Herr Linds fascination för smala kulturyttringar.

Det är en intressant uppbyggd bok där ett antal personer länkas i hop och fenomen som Skäggen eller Johnny Bodes bordellmammans visor. Dessa kulturföreteelser som den tidiga tvprofilen Ria Wägner är mycket intressant läsning. Sedan råkar det ju vara så att Kalle är en av Sveriges främsta HasseåTage experter vilket skiner igenom. Framförallt då i kapitlet om en av mitt livs favoriter, Povel Ramel. Likaså dissekeras Åsa-Nisse ganska flitigt som också har präglat min humor ganska mycket (Egentligen: Jag gillar humor där folk ramlar och slår sig halvt fördärvade, tjuvjagar, smiter från länsman och så vidare). Men även Kurt Olsson och Svullo får vara med. Kurtans intervju med Patrik Sjöberg är värt att nämna och så även detta videoklipp med en massa hattar och Micke Dubois tillsammans med Uppsalaartisten Ida Wiklunds pappa Christer.

Hattar med Christer och Micke inspelat 1986 och enligt herr Wiklund dissat av Sven Melander, dåvarande nöjeschef.

Kalle lyckas i det perifera hitta det centrala. Det är blandningen mellan nöjeshistoria och samhällsutblickarna som gör den här så läsvärd. Det är många gånger jag lyssnat på snedtänkt och fått helt nya inblickar, lika så med den här boken.

Kategorier
kulturjournalistik

Kulturspanaren från Radio Fyris 10 års firande

Jag fick frågan om jag ville sända radio från min gamla arbetsplats Radio Fyris på deras jubileum. Detta är texterna från programmet. Jag och min gamla parhäst Mattias sände och härligheten finns att lyssna på här i del 2.

Kategorier
kulturjournalistik

Ett ärr i hjärnan – Johan Heltne

Ett ärr i hjärnan – Johan Heltne

Johan Heltnes album. Som jag har väntat. I fem långa år. Fyra år sedan förtroendet att spela ”35 år, älska mig”. Johan Heltne är Jonathan Johanssons soundmässiga kusin fast betydligt torrare. Med sig har han musiker som Andreaz Hedén och Andreas Runesson, konstmusiker som gör funk blir väldigt intressant.

Textmässigt har Johan utvecklats sedan Sara som kom 2010. En annan, mörkare textvärld. En uppgörelse med att vara sin fars son i en osund religiös miljö vilket spinner vidare på den bok som han debuterade med 2014, Det finns ingenting att vara rädd för. Öppningsspåret och första singeln ”Krister Holmströms Son” är just det precis som slutlåten döpt efter den tidningen fadern drev ”Trons Värld”.

Johan har aldrig känts så nära och intim. Närhet och ångest. Ångest inför en operation som resulterar i just ett ärr i hjärnan. Ångesten fanns förövrigt där redan på Sara och då i låten ”Katarinas Pappa ska dö” men blir extra tydlig i ”Studenternas IP.
Sammanhållet är det nog bland det tätaste och vackraste Heltne gjort hittils.

Betyget blir 10/10.