Kategorier
LSS Psykisk ohälsa

Replik till John Sjögren

I Signum skrev John Sjögren texten Satsa inte på dig själv som är ett slags analys av idéhistorikern Isabelle Ståhls artikel Till Pillrets försvar om medicinering av depression och den ökande psykiska ohälsan.

Förminskning?

Det stora problemet med artikeln är att den förminskar psykisk ohälsa till att bara vara andliga problem med Jungs förklaringsmodell. Att bara förminska det till detta fungerar inte då alla svenskar, kristen som ickekristen drabbas någon gång i livet av depression. Denna förminskning är farlig och riskerar att sätta riktigt sköra människor på pottkanten. Varför vi har ett ökat antal kända fall av psykisk ohälsa beror ju naturligtvis på att vi har andra diagnosverktyg idag än för 100 år sen.

Depression som flyktväg?

Ståhl hävdar att

”I en prestationsfixerad tid där det mesta är upp till individen blir depressionen en utväg”

Jag vill säga utifrån mina egna erfarenheter att depressionen aldrig varit något val. För mig är depressionen något som jag drabbats av till och från sedan 12 års ålder och den djupaste hade jag strax efter 20. Det är inget jag valt, hade jag kunnat välja hade jag ju självklart valt att vara utan dessa episoder av kompakt mörker. Vi väljer inte vår psykiska ohälsa, den väljer oss. Detta citat är mycket trivialiserande och jag har människor i min omedelbara bekantskapskrets där depressionen varit ett nålsöga från att släcka livet.

Men egenviljan då?

Sjögren skriver dessutom att

”ett av problemen är att vi har gjort oss själva till huvudpersoner i våra egna liv.”

Men är det det? Inte som jag ser det. Inte om man ser det utifrån den danske filosofen Sören Kierkegaards ord i Börge Rings tolkning ”Väljer inte jag, Har jag ändå valt att andra tar mitt val ifrån mig”. Därför att om vi inte gör valen kommer någon annan göra det åt oss. Men att bara skylla det på prestationssamhället blir också fel vilket författaren gör. Jag skulle verkligen vilja rekommendera John Sjögren att lyssna på Christian Dahlströms intervju med Marie Åsberg i två delar (del 1 och del 2) som ägnat hela sin forskarkarriär åt depression.

 

 

 

Kategorier
Allmänt

The lack of platonic touch

I read an article this past week on the need of platonic (non sexual) touch for men by Mark Green that can be read here. . I have come to think more on that article. To quote the author “We crave touch. We are cut off from it. The result is touch isolation”. Touch isolation or not? For my self i am a quite physical person, especially as I have a lot of friends of the opposite gender. Therefore I am not isolated from touch but many other are.Bruce Springsteen wrote

”We don’t have to call it love, we just need a human touch”

 

Touch is important. Touch creates bonds between people. May this be a result of the ideal of a man?. The ideal to always be strong, wise and work hard. The soft man like my self is often seen with an eye of silliness. I don’t think that you don’t always have to be strong. Touching is daring to vulnerable. By daring to be vulnerable we can see each other and by the non sexual touch we create connections to each other.

When I studied psychology in high school I came across a book named “The healing touch: an introduction to organismic psychotherapy” by the American gestalt therapist Malcolm Brown.  He used touch in therapy as a way to unlock trauma patients through the therapy together with his wife. Touch can be both healing and scarring. If you like I, have experienced abuse of touch it is hard to let people touch you. Anyhow an important lesson is that we need a certain amount of touch everyday.

The necessity of touch is clear and I think Mark Green is something on the way. Touch doesn’t have to be sexual, and if men don’t touch it will be very difficult with dating. Holding and caring must be revived! Not sexualized touch but non sexual.

Kategorier
kulturjournalistik

Ett ärr i hjärnan – Johan Heltne

Ett ärr i hjärnan – Johan Heltne

Johan Heltnes album. Som jag har väntat. I fem långa år. Fyra år sedan förtroendet att spela ”35 år, älska mig”. Johan Heltne är Jonathan Johanssons soundmässiga kusin fast betydligt torrare. Med sig har han musiker som Andreaz Hedén och Andreas Runesson, konstmusiker som gör funk blir väldigt intressant.

Textmässigt har Johan utvecklats sedan Sara som kom 2010. En annan, mörkare textvärld. En uppgörelse med att vara sin fars son i en osund religiös miljö vilket spinner vidare på den bok som han debuterade med 2014, Det finns ingenting att vara rädd för. Öppningsspåret och första singeln ”Krister Holmströms Son” är just det precis som slutlåten döpt efter den tidningen fadern drev ”Trons Värld”.

Johan har aldrig känts så nära och intim. Närhet och ångest. Ångest inför en operation som resulterar i just ett ärr i hjärnan. Ångesten fanns förövrigt där redan på Sara och då i låten ”Katarinas Pappa ska dö” men blir extra tydlig i ”Studenternas IP.
Sammanhållet är det nog bland det tätaste och vackraste Heltne gjort hittils.

Betyget blir 10/10.

 

Kategorier
LSS

LSS och tjänstemannacensur del 2

Det här blogginlägget om Uppsala kommun tog riktig skruv… Helt plötsligt så kom det sig att jag hamnade först i SVT Uppsala och sen i Sverige idag samt Kulturnyheterna. Jag lyckades kläcka ett väldigt bra citat som använts i debatten..

Jag tycker att det är obehagligt att chefer så högt upp i kedjan lägger sig i vad en enskild verksamhet producerar. Speciellt eftersom vi är en journalistisk verksamhet

Första vändan!

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/kommunen-stoppade-radio-fyris-intervju

 

Johan Färnstrand, chef inom kommunens svar:
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/vi-ser-valdigt-allvarligt-pa-att-bli-anklagade-for-censur

 

Magnus från Kulturparkens version

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/foreningen-kulturparken-kritisk-mot-kommunen

Kategorier
LSS

LSS och tjänstemannacensur

I dagens UNT under rubriken En svag röst tystas skriver Elin Lindberg om hur Radio Fyris hindrats från att göra intervjuer på en konferens om sex och samlevnad arrangerad av FUB, Föreningen Kulturparken med medel från Allmänna Arvsfonden.

Jag är föredetta deltagare på Radio Fyris. Det var en fantastisk tid där vi bland annat lyckades få den lilla dagersättningen höjd till bland de högsta i landet. Nu har tjänstemännen lagt bandet på och hindrat intervjuer på en Arvsfondsfinansierad konferens.

Att inte låta yttrandefriheten råda, det är en inskränkning av de mänskliga rättigheterna. Det är med djup sorg jag läser detta som före detta deltagare men också vän till Radio Fyris. Att politiker vill tysta en en av de viktigaste rösterna i LSS sverige i ett så viktigt ämne som Sex och samlevnad är otroligt hemskt. Tjänstemännen i Vård och Omsorg, Uppsala kommun vill helt enkelt sätta kyskhetsbälte på människor med funktionshinder. Det som är mycket anmärkningsvärt är att man är så rädd för vad deltagarna tycker. Man är delvis kvar i en mycket gammal omvårdnadstanke där en don’t ask – don’t tell mentalitet verkar råda. Den ligger kvar i de institutionsbaserade värderingar som borde lagts på skrothögen i samband med LSS lagen och Psykiatrireformens införande 1994.

Jag hoppas på att Radio Fyris tillåts vara det vi alltid varit, en påverkande röst för förbättring av livssituationen för människor med olika funktionshinder. Jag blir mörkrädd av dessa tjänstemäns otroligt subjektiva agerande.

Det verkar behövas en visselblåsar och internutredningsfunktion inom LSS likt den Skatteverket inrättat.

Här kan man läsa beslutet i sin helhet från Justitiekanslern

Kategorier
Allmänt

Välkomna!

Här händer det saker!

 

Här kommer det komma mer info om det som inte är musik…